R.O.N begreppet är högaktuellt – Råder rulltrappekunskap?

Jag vet inte hur det ser ut i era mailboxar, men jag får varje vecka en skopa mail med inbjudningar till diverse frukostträffar, lunchseminarier och nätverksträffar med olika teman och den ena gästen mer intressant än den andra. Alltid lika trevligt och givande, eller?!

Som gästföreläsare på Marknadsföreningen i Helsingborg för ett tag sedan, gjorde jag en enkel undersökning där vi kom fram till att alla 200 deltagande var med i fler nätverk idag än för fem år sedan. Jag undrar om inte Evert Gummessons gamla begrepp är mer aktuellt än någonsin? R.O.N – Return on networking. Det är hög tid att vi börjar räkna på vad deltagandet i våra olika nätverk faktiskt ger. Vilken är vinsten? För individen och för företaget?

Går jag på den här träffen för att ha trevligt, eller går jag för att det finns en konkret affärsnytta? Själv kan jag känna en stor splittring i att gå på för många träffar som ”bara” ger inspiration. Missförstå mig inte. Jag tycker om att lära mig nya saker och träffa människor jag inte känner och har flera gånger blivit positivt överraskad, men jag har blivit mer noggrann. Min tid är trots allt begränsad och får jag välja går jag hellre på färre och bra nätverksträffar än många och ”rävaktiga”. Då menar jag inte att syftet med träffen behöver vara rävaktigt ;.) utan tänker snarare på hur jag då kan betrakta mig själv.  En räv som sniffar och letar, lite här och lite där, men ingen riktigt ordning utan till och med en känsla av oro att jag ändå inte hunnit vara överallt. Sen när jag kommer tillbaka till mitt kontor och ska fundera på vad jag har lärt mig, då har jag inte tid, för då är det andra projekt och andra träffar på gång. Bodil Jönsson har också ett roligt uttryck, rulltrappekunskap. Det blir snabb kunskap, upp och ner, men som inte stannar speciellt länge, eftersom tid för reflektion och eftertanke knuffas bort.  Kanske jag passar bättre i en trappa. Då går det inte så fort.