Lev nyfiken och se alla sidor

I det dagliga livet är det så många intryck som stimulerar. Vi möter människor, vi går på nätverksträffar och ”kallpratar” och ”scannar”. Vi har massor av ”viktiga möten”, vi är ständigt tillgängliga och kollar mobil och mail ofta. Kanske var det just därför som det kändes extra häftigt att få en hel helg för mig själv och att denna gång välja att tillbringa den i tysthet? I ”yttre tysthet” då.

Det är när den ”yttre tystnaden” råder som min inre röst gör sig hörd.

Till en början huller om buller och på något sätt handlingsförlamande med tillgång till mina inre känslor och tankar. Att sitta på en stol och titta ut på sin trädgård kanske inte ses som fullt normalt! Men det är precis vad jag gjorde denna helg, med vissa undantag. Först när jag suttit tillräckligt länge och i flera omgångar och tankarna fått fritt spelrum tillsammans med uteluft och långa promenader, kom insikterna.

Det krävs mod och nyfikenhet att möta sig själv.

Att våga resa inåt. Ibland är det lite läbbigt, när alla tankarna och känslorna plötsligt får all plats, men denna gång kändes det lättare att våga släppa taget och möta mig själv.

Vad jag hittade? Insikter, som kanske låter futtiga när jag delar med mig av dem, men som för mig samlar in hela denna helg och mitt möte med mig själv på ett uttömmande sätt.

• Lev nyfiken! Den som redan kan allt har tappat sin nyfikenhet. Jag utforskar mig själv och min omgivning om igen och inser att den blir annorlunda för varje ”loop” jag gör.
• Släpp taget! Kontroll är motvikten och kan vara förödande. Jag väljer att lita på att jag väljer rätt.
• Se hela bilden innan du väljer! När jag gick där på min promenad kom jag fram till ett märkligt träd, en gammal och stor pil. Jag tittade på det och valde att gå runt det, vilket gjorde att jag fick fyra bilder av trädet.

1. Oj – vilket träd! Hur kan det fortsätta växa? Vilken växtkraft.
2. Jag ser att det enorma trädet stöttar sig mot ett annat träd. Jaha – den har tagit hjälp. Vad klokt.
3. Jag ser att det enorma trädet lutar sig och nästan kväver det lilla trädet som det lutar sig på. Jag får en enormt negativ bild av någon som lutar sig över någon annan mindre och tar all dess kraft. Jag är missmodigt på väg att gå tillbaka samma håll, men väljer att gå och se den sista sidan.
4. Då ser jag att det lilla trädet som det gamla trädet lutar sig mot  i själva verket är en gren från det egna trädet som har slagit rot. Det gamla trädet kände att det var på väg att välta av sin egen tyngd och en gren som låg nära trädet slog rot och kunde ge en ny stöttning så att trädet kunde sträcka sig vidare ut i världen.

Med den sista bilden föll något på plats inom mig. Det är så lätt att snabbt döma och anta att man vet allt, innan man gjort sig besväret att se alla 4 sidorna och därmed hela bilden för att verkligen förstå vad sanningen är. Det är ju till sanningen jag vill förhålla mig.